VALLFÄRD
LITE ANNORLUNDA
Hur då annorlunda undrar du kanske? Jo, jag vill berätta lite om min förra lördag och varför jag gick 27,5 kilometer! Bara det en bedrift för jag brukar hålla mig mellan 15 och 17 kilometer per dag. Så här var det.
I våras när familjens liv var mörka och dystra och LEJONPYRET skulle lämna oss så gav Maken ett löfte till sig själv. Givetvis sa han inget om det till mig. LEJONPYRET har överlevt och växer och frodas och lär sig nya saker varje dag. Jag väntar bara på att Plutten ska ringa och säga att LEJONPYRET har kastat gröt på mama/pappa. Det har han inte ännu men spruta mosade frukter kan han redan! Det tycker han är kuligt, päronen är inte helt förtjusta.
För ungefär tre veckor sedan så berättade Maken att han hade gett ett löfte och han ville nu genomföra det han hade lovat. En vallfärd!!
Att säga att jag blev paff räcker inte! Vi har känt varandra i nästan 40 år och religös är han inte. Jaha och hur och när och var?
Det finns en liten vallfärdskyrka en bit bortom hemmabyn. Hur långt är det? Ungefär 10 km. Okej jag följer med.
I lördags startade vi kl 10:00. Maken kollade en gång till och kom fram till att det kanske var 14 kilometer men då hade vi redan gått en bit. Solen sken, det var lagom varmt och inga bilar. Berg upp och berg ner. Vi följde floden Mur mot Steiermark. Mestadels tysta och de få samtalen var om allt annat än anledningen till vår vallfärd. Det kan tyckas konstigt men vi, hela familjen, bearbetar fortfarande allt som hände allra först, de hemska månaderna sedan och nu försöker vi alla att förtränga det som varit och allt vi inte har svaret på. Njuter av alla små framsteg och filmar glatt när Plutten eller Bruden får en PUSS av sonen. Om jag säger att det blir blött när han suger sig fast i ett kindben eller öra, är det en grov förenkling. Mor eller far är plaskblöta och LEJONPYRET skrattar med alla åtta tänder! Sötare blir det inte!
Vi stegade vidare och de få bebodda orterna var alla direkt ur reklamens värld, så idylliskt och givetvis alla med några kossor och höns. Efter två och en halv timme var vi framme vid byn där kyrkan låg. Vet du vad? Alla vallfärdskyrkor ligger uppe på ett berg eller åtminstone på en höjd. Jag var ordentligt varm och blossade röd i nyllet men tanken på varför vi gick gjorde att jag vandrade vidare. Efter tre timmar och 15 minuter nådde vi kyrkan. Det visade sig vara drygt 17 kilometer dit!
Du som kan din matte fattar genast att något stämmer inte. Matte och jag har varit fiender i hela mitt liv men till och med jag fattar att två gånger 17 inte blir 27,5.
Jo, efter vi hade varit i kyrkan, helt underbar och nyligen renoverad, gick vi tillbaka till byn och dess värdshus. Ett litet gammaldags värdshus med riktigt god mat. Schnitzel och sallad. Du får gissa vem som åt vad. Sedan tog vi tåget till hemmabyn!
När vi kom hem stack Maken till stugan och plockade muslik! Ett ord jag har lånat från Barbro Alving! Och påpekade att han trodde inte att han orkade gå ut på middag. Vilket gjorde att jag fick galoppera ner till centrum för att handla. Galoppera?? Jomen affärerna stänger tidigare på lördagar.
Och nu vet du varför jag slutade på 27,5 km.
Idag har jag varit med LEJONPYRET och hans senaste bedrift är att gå om jag håller honom i händerna. Jag vill INTE tänka på hur det var.
Life can be good or bad
Life can be happy or sad
But
Life is always interesting!
Var rädd om dig och var tacksam och glad för det är jag.