ATT VANDRA

Maken var på kur i Bad Hofgastein som ligger i Gastein dalen. Alla orter, byar och städer där heter något med Gastein. Efter ett antal veckor fick jag för mig att det var kanske dags att hälsa på. Bestämde mig för att åka kommunalt för man vill ju vara rädd om miljön. Tro inte på det! Jag visste att jag kommer köra bort mig och hamna i Frankrike eller Spanien eller någon annanstans. Alltså, först buss till pendeln, sedan pendeln till centralen, därefter en annan pendel och till slut buss. Det hela tog lite över tre timmar men det måste du ju förstå, det var ju faktiskt nästan 20 mil! Ganska mör och med träbak kom jag fram och checkade in på ett sött hotell som fortfarande tror att det är 60-talet! Lyhört, gnisslade dörrar, riktiga nycklar med rumsnumret på och frukost i ett vardagsrum. Men skapligt rent och trevlig personal.

Maken var ivrig att visa mig runt och sedan blev det pizza. På grund av olika behandlingar är Maken mer än vanligt kvällstrött och det blev en tidig kväll.

Dagen därpå körde vi till Sportgastein, jag sa ju att alla orter heter Gastein någonting! En relativt platt del av dalen mellan höga berg. De flesta ungefär 3000 meter över havet. Vi gick och gick och gick. Efter 45 minuter sa jag att det var det tråkigaste jag har gjort och nu sätter jag mig och du kan gå hur långt du vill. Tja, det hade kunnat bli mycket spännande men det blev det inte för Maken blev så paff att han kom av sig. Vi vände och gick en annan väg tillbaka och eftersom det är Österrike fanns det ett värdshus med mat och dryck.

Nu vet jag inte om det är bara jag som tycker så, men att gå på en dammig grusväg rakt fram och absolut inget annat än berg att titta på, tja, för mig var det tråkigt. Så nu vet jag att det är inget för mig. Ge mig en stor, myllrande stad vilken dag som helst!

Sedan körde vi till Bad Gastein (!) och kollade på alla enormt fina lyxhotell som numera är stängda. Det var lite sorgligt att se de fina byggnaderna tomma och öde. Tydligen ägs flera av någon rysk oligarks son som inte alls är intresserad av hotell och turister. Synd. Av och till hörde jag svenska men avslöjade mig inte. Kul att tjuvlyssna lite även om det mest bestod av ” vi sätter oss här” ” jag tror att jag vill ha en kall öl trots att det är lite tidigt ( kl 11:05)”.

Nästa dag kom golf gubbarna och jag började resan hem. Bussen var på tid och jag hann med tåget. Lugnt och trevligt bredvid en dam i sina bästa år. Men på andra stoppet kom det ett gäng, kanske 20, med killar i 35-40 års åldern. De flesta i lederhosen och alla hade stora kassar eller påsar med öl med sig. Det var så fullt på tåget att de fick stå i gången. Det skålades och alla var glada. Det visade sig att gänget skulle till München för Oktoberfest och i och med att en liter öl kostade så mycket i år, hade de tagit med sig hemifrån. Personligen tror jag att när de väl kom fram så behövdes det inget mer men då hade jag gått av tåget.

Stort kaos i Salzburg eftersom vi firade helgonet St. Rupert med fest i stan. Massor av finklädda människor, mängder av barn och en del som hade druckit lite över törsten som man säger här. Heliga Rupert var biskop i Salzburg runt år 700 och är Salzburgs skyddshelgon. Han grundade stiftet Heliga Peter där SWEA har ätit middag och njutit av musik spelad av Mozart ensemble. För övrigt har stället varit öppet och serverat mat sedan 803!!

Under tiden har brittsommaren vandrat i väg och vi har en riktig höst vecka. Regnigt, blåsigt och kallt. Träden börjar byta färg och massor löv på marken. Hasselnötterna flyger av trädet och jag gav grannarna en stor påse.

Du, var rädd om dig!