MEN VÄLKOMMET

Det har varit mycket sista tiden. Helgen var både sorglig och fin. Vi startade med vakan och begravningen av Rolands pappa. Han var en rolig och mycket sällskaplig man som vi har känt i trettio år. Det var en ljus och fin vaka och begravning. Både Maken och jag satt och funderade på hur det blir för oss, när blir det och för vem? Alltså jag har inte tid för jag måste hjälpa till med LEJONPYRET och Sessan så det får vänta några år eller så.

Jag satt också och funderade lite på alla dessa seder och bruk runt en begravning. Här där vi bor är det vanligt med en vaka på kvällen och begravning på dagen därpå. I hemmabyn var det tre vakor som varade hela dagen och sedan begravning. Jag har tidigare beskrivit svärfars begravning som var lite kortare för vakorna varade bara två hela dagar.

Först går man till likhallen och där är kistan . Sedan kondolerar man hela familjen och skakar hand med alla. Sedan går man till kyrkan och rosenkransen läs. Det lär finnas sju olika och vid begravning är den vanligaste Schmerzhafte Rosenkranz. På svenska den smärtorika rosenkransen. Vakan tar mellan 30 och 40 minuter. Själva begravningen tar drygt en timma.

Vi körde till Pluttens bygge direkt efter för han la isolation på vinden. 143 paket hade kommit! Tur att man är för gammal ( läs: lat) för att vingla på rangliga stegar! Sedan var det dags att ta in på stadens finaste hotell, present från barnen och äta mycket god middag, också present från barnen. Tack tack tack! Ishockey match för Maken dagen därpå och rundvandring med Monkicka och Finalina för mig. Sedan blev det ytterligare en present från barnen, en konsert. ABBA meets QUEEN. Vilket visade sig vara en string kvartett. Det var bra men oj så mycket parfym på damerna bakom mig! Jag ÄLSKAR parfym men brukar inte bada i den! När vi kom ut efter drygt en timme brann det i våra näsborrar! Vilken tur att bilen stod en och en halv kilometer bort! Vi hann både att andas och vädra av oss det värsta.

Jag anar att du undrar lite nu över rubriken. Ibland händer det fortfarande saker som gör att jag/ vi kan fortsätta att tro på människan trots allt elände som sker runt omkring oss.

Grannhuset såldes för andra gången i somras. Ett ungt par hade köpt det och skulle själva bo där. Så småningom flyttade de in utan att göra större väsen av sig. En gång undrade killen om det var okej att klippa ner våra hallonbuskar som repade hans bilar! Maken sa på en gång att han gör det omedelbums! Vilket också skedde.

Satt igår och tittade på nyheterna och så ringer det på dörren. Blev lite förvånad men vem vet vad Maken har beställt! Det var nya grannen! Med två assietter med fyra olika tårtbitar på! Det visade sig att i lördags hade de gift sig och ville nu dela med sig av tårtorna! WOW! Tog tacksamt emot och blev i samma sekund bjuden på fest nu på helgen för nu skulle killen fylla år!

Vet inte om vi kan för det är hemmabyn denna helgen. Men så trevliga grannar får man vara rädd om!

Var rädd om dig!