MITT LIVS GISSEL

Konsten att kunna sjunga

Jag kan absolut inte sjunga, kan inte hålla en ton eller låta som om jag sjöng. Självklart vet jag inte om du är hovsångerska eller hobbysångerska men vad jag avundas dig! Någon gång på 70-talet skulle storasyster få sitt första barn. Min mamma och mina bröder (varför?) var på plats i Chicago och hemma var bara pappa och jag. Pappa fyllde år och som vanligt fixade jag en bricka och gick in i sängkammaren. Pappas första ord var: tack för att du inte sjunger!! Det gick rakt in i hjärtat och sedan dess sjunger jag enbart i bilen men då släpper jag loss och vrålar högt. Jo, förresten, jag har en ”sovsång” för barnbarnen. Den sjunger jag när jag är ute och går med barnbarn i vagnen.

Senast var det i fredags då de stressade päronen lämnade barnen och stack för att kolla på kakel och klinkers. Maken tog Sessan för hon sov och jag galopperade ut, hade håltimme, med Pyret som fick välling, gungning och sovsång! Stackarn, han blirade trött på mig och slocknade på en gång. Frågan består, var han så trött eller orkade han bara inte höra farmors sång? Vilken tur för min självkänsla att det finns frågor som inte får ett svar!

FinaLina som nu nästan är tonåring, har hört mig sjunga för de yngre kusinerna och påstår på en gång att hon kommer ihåg hur det lät och kändes då. Och snälla mormor kan du sluta för jag blir så sömnig!

Frågan är fortfarande, somnar dom för att dom är sömniga eller för att slippa höra min sovsång??

Jag skickade ett nytt svenskt ord till Monkicka idag. NÄPPELIGEN. Fast jag skrev NÄPPELUNDA. Hon hade roligt åt ett,för henne, nytt ord. Jag sitter nu och funderar på vilken version är riktig. Min nästa tanke är, säger man fortfarande så på svenska? Du milda vad mycket jag inte vet! Kuligare blir det hoppas jag!

Det blev plötsligt lite flera håltimmar och Maken och jag störtade iväg till hemmabyn. Kom fram precis lagom för distans undervisningen. Ivan hade tid och gör enorma framsteg. Dasha satt tyvärr fast hos chefen som så ofta. Hon gör, av förklarliga skäl, inte lika snabba framsteg.

Monkicka sitter på bussen på hit och då bör jag vara klar med jobbet och vi kan gå ut och äta middag.

Hemmabyn är känd som Österrikes kylskåp men det har varit 10 plus grader idag och vårlikt! Det blir liksom lite vår i mitten av februari när var och varannan går omkring med blommor och buketter och buskar. Du vet varför.  De frågade i radio vad folk ville ha alternativt ville ge på alla hjärtans dag. Kom att tänka på att det verkar som om det är mest män som ger kvinnor något. Det är tydligen sällan att mannen  får något av sin kvinna. I min skalle dyker då upp rättvisefrågan, hur gör samkönade par? Återigen något som jag inte vet, fast jag hoppas att dom ger och får!

Jag ska ändra på det nu på fredag! Hmmmm…… absolut ingen choklad, definitivt inga rosor eller andra blommor. Hmmmm….. aha, jag vet! Han ska få en pyjamas för en sådan köpte jag på rea och gömde i gäst garderoben!

Jag har mängder av fiffiga gömställen. Ett år gömde jag julklappar och glömde bort dom. Sedan satt Ademun där utan klappar och var ledsen. Det blev skallgång för jag visste ju att jag hade köpt julklappar till honom. Till slut dök dom upp under stryktvätten! Garanterat säker plats att gömma på! Fast jag får nog börja skriva upp var jag stoppar sakerna. Idag har jag, bara så att du vet vart och kan hjälpa mig när jag har glömt, lagt in Makens CD-skivor i det bruna skåpet mellan blå rummet och sovrummet.

Håltimmen går mot sitt slut och jag ska plocka fram böckerna. David är nepales/ungrare, lite ovanlig kombination.

Var rädd om dig och ha en riktigt fin fredag!

Ps.

Ge en ros

Och låt den blomma

Låt aldrig kärleken tyna

Kan vara svårt

Men kärleken bär oss fram.

( melodi enligt Tänd ett ljus av Triad)