Förra veckan önskade jag mig en sensor i min nya regnkappa

Man ska ju variera sig så den här veckan vill jag ha en sensor som talar om att jag har slarvat bort nyckelknippan. Jag var ute och gjorde ärenden, handlade och skyndade mig hem. Jag skulle fort iväg igen. Baxade in kassarna och allt det andra som hade råkat följa med hem (två nya tröjor till exempel) och plockade upp. In i kylen och fort laga middagen till tisdag för det hinner jag. Det blev en röd thailändsk curry. Men oj vad mycket klockan är! Rafsa ihop väskan och nycklarna. 🤔 Var är nycklarna? Inte där dom skulle ligga, inte i kapprummet och inte någon annanstans heller! Klockan står inte stilla bara för att jag inte hittar mina saker! En tanke slår mig, kan det vara så…….. men nej, så korkad kan jag inte vara. Jodå, exakt så korkad kan jag vara. Hela min nyckelknippa hängde ute i dörren! Husnyckel, bilnyckel, firmanyckel allt! Har jag berättat att jag har galopperade Alzheimer??

Men nu behöver jag inte fundera mer på hur det kommer sig att jag kliver ut ur bilen och vill låsa den bara för att upptäcka att nycklarna sitter kvar i tändningslåset!  Öppna, klättra in, plocka ut nycklarna och börja om från början. Min tröst är verkligen att allt fler runt omkring tycks ha samma problem.

Att bli gammal har definitivt sina fördelar och alternativet är ju inte så kul. Alltså får jag ta med humör min galopperade alzheimers! Men det borde finnas mycket mer forskning på hur äldre ska veta vad dom måste veta, du vet, att ta regnkappan eller åtminstone ta ur nycklarna ur dörren!

Min tro på mänskligheten har återupprättats! Jag sitter och jobbar med dagens sista kund, som jag verkligen hoppas att han inte hörde hur min mage kurrade när jag tänkte på tunnbrödsrullar till middagen, då ringer det på dörren. Hoppar snabbt upp och kollar vem det är. Det är den nya grannen som ska till tippen och undrar om han ska ta med och slänga vår gamla toalett! Så nu är den också borta! Undrar om det har att göra med ölen som Maken och han drack i garaget igår? Men vansinnigt snällt och helt oväntat i alla fall.

Om man ska göra något, så ska man göra det ordentligt. Det fick jag lära mig som barn. Och på det stora hela håller jag med men inte när det gäller toan. Ska det göras ordentligt blir det ett jätte stort projekt och det orkar jag inte. Igår var muraren här och spacklade väggarna och idag ska Maken grunda ( vet inte om det heter så på svenska, alltså ett lager färg under färgen. Den kommer imorgon och på fredag kommer rörmokaren och sätter den nya toastolen på plats. Alltså blir det mest kosmetisk förbättring plus ny toa stol. Jo, jag ska sy nya gardiner också. Jag ska kolla på Rusta för där brukar det finnas bra gardiner fast med svenska mått. Tack och lov kan Anita handla och hennes man kör ner till Österrike snart. Han gillar att köra, det blir tredje resan på några få månader!

Du, var rädd om dig!