Sådärja!

De stora diskussionerna stillar sig och lugnet återvänder. Åtminstone tills februari. Du har säkert redan  gissat om vad  diskussionerna har förts. Ungefär de flesta österrikare 40 plus tycker inte om och alla under älskar. Vad det gäller? HALLOWEEN. Ursprungligen från Irland till det som blev USA och därifrån över hela världen och sist av alla till Österrike. I början av 90-talet fanns det ingen österrikare som visste vad Halloween var. Det vet jag helt säkert för jag ville göra en fest och det fanns inte ett endaste skelett eller spöke att köpa. Festen sköts upp till året därpå och Storasyster skickade kartonger med skelett, spöke, gravstenar och massor av spindelväv. Plus en hel del till.

Kompisens hus var bättre som spökhus och hon hade aldrig vare sig sett eller hört talas om denna fest. Vi byggde upp och satte gravstenar. Fixade inträdesprov (tapetklister i en burk och plocka upp en symbol och sedan hitta din spelpartner) och vi klädde ut oss. Ett 50-tal gäster och hur roligt som helst. Våra barn var spöken på spökvinden och rasslade och tjöt när folk gick igenom. Det blev så lyckat att vi hade festen en gång till året därpå.

För mig var Halloween helt naturligt för jag är uppvuxen med den. Visserligen i Bangkok och sedan i Singapore men jag hade precis bara fyllt 9 år första gången och följde med allt som klassen gjorde. Fattade inte språket och ville bara bli en av klassen. Dessutom var jag livrädd för Mrs. Hall. Hon var då minst 112 år gammal, hur lång som helst och mager med benknotor på armarna. Benen såg jag aldrig för hon hade långa swishande kjolar på sig. Åtminstone minns jag det så. I mina betyg från det året, tredje klassen, har hon genomgående skrivit att jag försöker förstå, har antagligen skolans sämsta handstil men hon hoppas på bättring! Tänka sig, någonstans i röran har jag betygen kvar! Vi hade, ända tills studenten,  FYRA betyg per skolår!!

Februari undrar du kanske? Jo, men då är det också en invandrad fest, Valentinsdagen. Mer om den längre fram. Det vill säga om jag kommer ihåg när det närmar sig, du vet, galopperade alzheimers!

Kan du tänka dig? Det blev verkligen av. Och var så jättetrevligt! Helena N organiserade ett kvällsmöte i Salzburg. Vi träffades på restaurang Kastner.

Och tack vare FinaLina hittade jag dit. Hon förklarade på pricken rätt och Helena hade sagt var jag skulle parkera. Tänk att en 13-åring kan så mycket på paddan och dessutom vet precis att gamla mormor kommer att köra bort sig trots att jag har kört där många gånger. FinaLina är fantastisk! 🤩

Der Kastner – Kleinste Brauerei. Größter Genuss.

Vi blev sex glada som faktiskt inte hade setts på ett bra tag. Helena N, Malin, Lena, Helena P, Solweig och jag. Började med ett glas bubbel och sedan beställde vi in husets paradrätt. Oxfilé Dry Aged.

Uppmärksam hovmästare och inte för lång väntetid. Sedan blev det märkligt tyst vid bordet, ett eller annat stön, kanske lite suckar och tyvärr lite smaskande, fast bara väldigt försynt! Antagligen det bästa köttet som jag har ätit i Österrike. Så mört och perfekt på alla vis.  Rekommenderas varmt vid besök i Salzburg.

I kväll är det en SuperMåne? Tja det är det kanske men jag ser inte ett skvatt. Med möda kan jag urskilja grannens hus ca 20 meter bort. Vi har ärtsoppa ( pea souper på engelska) ute. Blir nog kuligt imorgon bitti när jag ska ut och gå. Får ha dubbla reflexer på min jacka.

Du, var rädd om dig i mörkret!

Ps. Ikväll hade det passat bra med Halloween!🎃