En giftig huggorm som solar

Tidsfördriv

Vi, tre kompisar, satt och diskuterade livet och världen och allt där emellan. Vi hade klarat av före detta rektorns skandalösa kärleksliv och den dåligt tillagade maten på värdshuset och pensionärernas inköps vanor. Hur det nu var kom vi in på otäcka saker. Den ena berättade hur hon och hennes son, 12 år, hade stått och bara vrålat tills maken/ pappan kom och slog ihjäl en gigantisk spindel. Nummer två berättade om hennes herpetofobi och hon bor verkligen på landet, inte som jag som bara låtsas! Stora feta och långa ormar överallt! Till sist var det ju min tur, utlänningar bör vänta till sist för det har jag lärt mig är hövligt!

Jag kuskade runt för någon vecka sedan och där låg en ståtlig orm på cykelvägen, ca 60 cm lång och njöt av solen. Jag fotograferade och gick vidare.  Är inte rädd för ormar. Bodde i samma hus som mina vansinniga bröder som samlade på ormar, både döda och levande! Damen som tvättade våra kläder vägrade gå in i deras rum för hon var rädd för ormar. Tvätthögen lades prydligt framför dörren och sedan fick killarna själva ta in allt. Det gjorde dom och allt hamnade på golvet i en salig röra.

I den thailändska mytologin representerar ofta ormar ondska och kan vara  mycket farliga, inte bara psykiskt utan även fysiskt. Och som du vet, tron kan flytta berg! Alltså var hon livrädd!

I vilket fall som helst, det var ju inte ormar jag ville berätta om.

Storasyster bebodde det näst största sovrummet, päronen hade givetvis det största. En kväll när hon skulle lägga sig var sängen, så att säga, redan upptagen! En stor fet spindel hade lagt sig under täcket och gosade in sig! Storasyster blev hysterisk och fick lugnade tabletter! Redan nästa dag fick jag överta storasysters sovrum och hon tog mitt. Frid och fröjd. Åtminstone för henne!

Så länge det varade. En natt gick jag uppför trappan för att gå på toa och trampade på något. FLÖG UPP! Kaos mitt i natten.

Nästa dag sattes allt-i-allon att ta reda på vilket djur som sambodde med mig. Det visade sig vara två stora kloakråttor! Tack och lov gick de hädan med lite hjälp på en gång. Men sedan dess har jag mycket svårt för möss, råttor, marsvin och liknade! Fast jag erkänner att jag har jättesvårt för flygande stora kackerlackor också. De fastnade i håret och det var så äckligt innan någon fick loss dem ! Ja just det, kom precis ihåg att jag tyckte inte att det var så farligt men mamma blev tokig när jag fick blodigel mellan tårna. Översvämningar på gatan var ju kul att plaska runt i! Då fick hushållerskan komma och ta bort den och det blödde länge men gjorde inte ont alls.

Som du redan vet, jag ogillar sport för då måste jag svettas vilket jag tycker är oskönt. Sedan barnsben har jag försökt att slippa och var det något positivt med en skruttig rygg så var att vår dåvarande husläkare på en gång skrev ut ett intyg som befriade mig från gympan i skolan för alltid! Jag var glad och satt och tittade på när klassisarna stönade och framförallt svettades i den tropiska värmen. Framförallt på våren när det blev mellan 35-40 plusgrader i skuggan! Kommer inte helt säkert ihåg men har för mig att vi barn/tonåringar inte hade deodoranter då. Vi luktade säkert gott! Stackars asiater som har en mycket känslig näsa och själva badar minst två om inte tre gånger om dagen.

Min mormor blev alldeles förfärad och menade att en bad i veckan räckte gott och väl för annars blev skinnet utslitet! Mormor var född 1900 och jag undrar om det ens fanns deodoranter då. Men jag minns att vi, på tidiga 60-talet, fick en slant, kanske en 50-öring och fick gå till badhuset och bada i badkaret och då ingick både tvål och handduk! En gång i veckan fick vi bada och resten av veckan var det en tvättlapp som gällde! Ibland tror jag att jag är född på stenåldern!

Undrar vad mormor hade tyckt om att det Inte längre duger med deo bara under armarna utan även på alla möjliga andra kroppsdelar? Det har jag sett annonser om i amerikanska tidningar! Hela kroppen ska smörjas in med deodorant! Helst parfymerad så klart! Som FinaLina sa som liten,” micken vinduha?”(säg det högt så vet du!)

Var rädd om dig!