Svårt

Funderade lite i natt på vad som är svårt för vissa och helt lätt för andra. Varför är det så? Ett bra exempel, min ”fotboja” påstår att jag sov knappt fem timmar i går. Anledningen bör vara min mycket snarkande man! Livet är så orättvist, han lägger huvudet på kudden och det finns en hemlig knapp ( jag har kollat men inte hittat den) och han somnar! Va!! En annan läser och ligger vaken minst en timme fast oftast två innan jag slumrar till lite.

Jag förstår att du vill veta mer om min fotboja. För länge sedan fick jag en stegräknare som jag, precis som Lotta, förvarade i behån. Nästa stegräknare var ungefär som en armbandsklocka. Efter ett tag kom jag på att den fungerade lika bra runt fotleden och sedan dess är den min fotboja.

Förra vintern i Thailand blev det många muntra och glad rop när närmaste familjen, ca 50 personer(!) ville genast veta vilket brott jag hade gjort mig skyldig till. Kanske lite skadeglatt för, peppar peppar, jag har fortfarande inte åkt på böter för fortkörning.  Fast en gång fick jag parkeringsböter det är sant! Det måste vara lite drygt 30 år sedan för jag skulle till doktorn med en inflammation i nyckelbenet med tvillingarna som var ca två år och jag kunde bara använda en hand! Du milda tid vilket spännande liv jag har haft! Twillsen galopperade runt och randalerade medans jag fick sprutor in i leden och var tvungen att ligga absolut still! Stackars doktorn och sköterskan! Efteråt Hade jag en bula stor som en pingpong boll på nyckelbenet. Väldigt klädsamt! INTE!

Fast nu har jag kommit långt bort ifrån mina funderingar om svårt.

Är du morgonmänniska eller kvällsmänniska? Maken är morgon och jag kväll. När jag sover som gottast (svenska akademin är slö!) är Maken pigg som en mört och när jag känner att nu skulle jag kunna ta itu med att frosta av den stora frysen runt klockan 21 då är Maken på standby! Det har lett till intressanta diskussioner ibland. Med åren blir det mindre skarpa kanter och båda har lärt sig att ta och ge. Fast jag avskyr jätte tidiga morgnar och det kommer jag alltid att göra.

Karnevalen är i full fart och nu är det de sista två veckorna och sedan kommer fastan. Och inte en enda semla har jag ätit i år! Detta måste korrigeras på söndag. Fast vi vill bara ha vanliga semlor. Det står i veckobladen om vad som är årets nyhet men icke sa Nicke! Flätade semlor i krans, choklad semlor med salt lakrits och jag vet inte vad! Nu jobbar Nani men jag ska be henne ta med lite helt vanliga gammaldags  semlor till söndags fikat!

Helmut kom över för att se om, han som är kunnig, kunde göra något åt vårt tokiga äppelträd. Han traskade runt och runt. Rev sig lite i det lilla hår han har kvar, tog fram lilla sekatören, la tillbaka den, tog fram den stora, la tillbaka den och tog den lilla. Sedan började en slags dans som påminde om dervischernas dans. Till höger, till vänster, sedan en hel runda och tillbaka igen. Upp på stegen och ner, upp igen fast tio centimeter åt höger! Nästan två timmar senare var det mörkt och trädet är hälften av vad det var. Min tysta undran, blir det några äpplen i år? Jag vill ju koka äpplemos!

Var rädd om dig!