KRISTALLKRONA

Jag har ju skrivit om det tidigare men en gammal dam upprepar sig gärna!  För många år sedan såg jag ett reportage i en svensk veckotidning och någon hade hängt upp en snygg kristallkrona i köket! Jag blev förälskad på en sekund.  Måste  ha! Familjen brukar vara toleranta men men fanns det inte mycket tolerans. Du vill ha vad?? Maken som alltid undrar vad han ska de mig på olika bemärkelsedagar kollade olika sidor och det visade sig var jättedyrt!

Ha! Tack och lov är man svensk och jag kollade på diverse internet sidor och helt plötsligt var en lampa där! Inte en lampa för köket i Stenbyn men i hemmabyn! Den är jättefin och passar perfekt till de urgamla och fula möbler som står i matsalen. Det är arvegods så det får jag inte döstäda bort! (Fast jag skulle vilja!)

Nu har jag även fått en tjusig sak till köket i Stenbyn.

Oj, förlåt! Mea culpa! Jag har helt och hållet tappat tråden och har ingen aning om vart jag ville med mina lampor!

Däremot har jag en hel massa saker att säga om vädret! Bara måndag till onsdag har vi haft alla sorters väder bortsett från virvelstormar. Fast vem vet, det kanske kommer. Bara idag har det snöat, ösregnat, blåst storm och just i denna sekund skiner solen! Temperaturen pendlar mellan -5 till +18!

Sitter och jobbar hemma. Kunden tränar på att skriva infinitiv och jag har lite tid. Tittar ut genom fönstret och ser att min fina korsvimpel har bokstavligen blåst sönder! Den är alldeles trasig! Jag fick den av Lillebror för några år sedan och tack och lov kom jag ihåg att köpa en reserv i vintras. Så när snöstormen har lugnat ner sig och Maken är ledig så ska det bytas vimplar!

Passar på att ringa Monkicka medans kunden försöker att göra översättningarna i boken. Helena berättade att det finns gott och billigt bubbel idag på en av mataffärerna. Monkicka lovade att försöka handla några flaskor även till mig. Det blir ju inte söndag om flickorna och jag inte tar lite sekt!

Jo förresten, jag fick en kulig fråga i veckan.

Damen undrade om jag, med tanke på att jag är lite äldre (!) kunde tala om hur gamla ska barnen vara när man som förälder slutar att oroa sig! För det första är jag inte SÅ gammal (blir bara bättre varje år) och för det andra tror jag att svaret är aldrig. Hur gamla barnen än är oroar jag mig ständigt. Än för det ena, än för det andra, än för det tredje, än för det fjärde! Det är väl alltid något tycker jag. Eller har jag svaga nerver? Vad tycker du? Oroar du dig fastän barnen är vuxna?