SOLEN SKINER

Schöpsernes

Efter ett skutt på fyra veckor
Återigen i hemmabyn. Faktiskt ganska skönt, trots en eländigt lång lista på allt som ska göras på mycket kort tid. Vi kom ganska sent, ca 22 då Maken jobbade sent. Packa upp, få igång elden och konstatera att det var bara 12 grader i kök och vardagsrum. Ibland ställs man inför val, frys i det ena eller det andra rummet! Vi, som vanligt, valde varsitt rum. I klartext, Maken tingade tvn! Fast han fick också gå ut i kalla natten och hämta mera ved bland spindlar, möss och huvaligen!
När vi är här delar vi upp vad som ska göras. Det brukar bli så att Maken kör upp till stugan och jag stannar kvar i huset.
Till stugan kör man på en smal, kringelikrokig väg ca 2/3 upp på berget Preber. Där tar du tvärt av till höger, kör till bommen. Hoppa ur, lås upp, kör igen, hoppa ur och lås igen. Detta upprepas tre gånger. Första gången är det för att stoppa bilar som inte har tillstånd att köra där,  alla andra är ett försök att inte blanda tre olika bönders kossor. Alltså kör fram, ta en kraftig gren eller liknande, öppna och mota undan jättestora kossor som kommer galopperade i tron att nu kommer salt. Sedan kör man igenom, hoppar ur och ber en stilla bön att ingen ko har smitit till en annan bonde. Upprepas två gånger till och sista gången är det Konrads kor och de kan vara aggressiva för Konrad låter dem vara där utan tillräckligt med hö. Sedan är det bara att köra fram till stugans grind, dvs, bara om det inte ligger snö för då får man stanna på andra sidan och hoppas att kossorna inte slickar sönder bilen (saltet!).
Stugan är superfin och ca 300 år gammal men inte direkt modern standard om du vet vad jag menar. Tunna, sitt-ring, och skynke, iskallt vatten från Preber och dessutom är stugan olagligt ockuperad! Möss, mård och diverse andra bor på våra kostnader och betalar inte ett ruttet öre i hyra! Vi har försökt allt från att spreja hårsprej mot mården, hjälpte inte, lagt ut saker som piper, gjorde ingen skillnad och diverse andra lika odugliga försök. Nu kör vi hårt och det tycks hjälpa! Håll tummarna är du snäll.
Maken bestämde sig för att boka bord på värdshuset för att få sig en ordentlig portion Schöpsernes. Jag har ingen aning hur det stavas men det låter så. Eller också kallas det för Schåfaufbradl.  Bönderna har haft sina får uppe på bergen över sommaren och nu ska djuren ner till stallet för vintern. De riktigt gamla slaktas och blir till traditionell höstmiddag. Den inleds med valet mellan leverknödel soppa eller lungmos! Jag skojar inte och allt kommer från fåren! Min knäppa make väljer varje år lungmos! Inte direkt favoritmaten. Tyvärr tog jag inget foto på förrätten men på bilden ser du huvudrätten. Olika bitar av får, knödel, potatis, sås, lingonsylt, en blandning av grädde och pepparrot, och en blandning av brödsmulor, smör, och grädde och en liten kålsallad med mycket kummin! (kummin lär vara bra för matsmältningen!) Avslutas med en rejäl snaps som ingår till maten! Och den behövs tydligen för Maken stönade hela vägen hem och skyndade sig att byta till mjukis byxor!
Stora frågan är nu om det goda kommer att finnas kvar till nästa besök eller om fåren har tagit slut! Jag kan vagt komma ihåg att min pappa berättade om lungmos och hur illa han tyckte om det men det var krig och allt kött blev uppätet. Tur att jag kan och får välja själv för annars blev det att fasta! Och det gillar jag inte heller! Snacka om att vara petig!
Var rädd om dig!
Ps.
Receptet kommer från Lilla Kokboken, Femte Upplagan, 1908, AB Ljus Stockholm.