SLUTET PÅ MAJ

En röd mini-kanna endast 12 cm

DET GICK TILL SLUT

Jag har nu, i flera veckor, letat efter en vattenkanna. Nej, jag har inte förlorat förståndet, fast bara lite kanske. Var sjutton är det? Javisst ja, det vistas i Timbuktu! Det hade jag glömt för jag har galopperade alzheimers!

Så här på vårkanten finns vattenkannor överallt men jag ville ju ha en till LEJONPYRET och den måste vara mini!  Jag var inne i en klädaffär för att kolla efter en mössa eller solhatt till LEJONPYRET. Det första jag såg var ett set med sand-leksaker med en pytteliten vattenkanna! Toppen fast solhatt eller mössa fanns det inte. Men som alla vet, gå till nästa affär och bli fyndig vilket jag gjorde och där fanns mängder att välja på! Du kommer säkert ihåg varför LEJONPYRET behöver en liten vattenkanna. Han ska ju vattna Finalina! Det kan behövas fast hon växer strax om mamma! Mellan dig och mig, ej så svårt då mamma inte är, ska vi säga, jättelång!

Trädgården hade också behövts vattnas men om man väntar länge nog sköter det mesta av sig själv! Det vräker ner regn sedan igår natt. Och med stiligt blixt och åskväder. Undrar lite om det var så smart att ge mina regnstövlar till Bruden? Visserligen behöver hon dem bättre på husbygget och hon gillade dem. Tja, jag väntar väl tills det slutar att regna. Det vill säga, över helgen är vi i hemmabyn och där snöar det kanske och då får jag leta rätt på vinterstövlarna! Håll med om att livet är spännande!

Varje resa börjar som bekant med ett steg och sedan ett till och så vidare. Stängde ytterdörren och gick till bussen som skulle ta mig till Salzburg och där möta upp med Maken. Vi skulle till hemmabyn trots vanvettiga köer på grund av tunnelsanering och långhelgen. Var var jag nu?? Jovisst, står där och väntar på bussen och ser den stiliga fasaden på ortens värdshus. Och skylten med telefon nummer och mejladress. Blev fascinerad av telefon numret: 8310.

När jag kom 1990 hade televerket precis bytt ut de gamla tre-siffriga till moderna fyr-siffriga! Och värdshuset har kvar sitt nummer med fyra siffror! Det hade vi också ända tills mars/april i år! 6469. Inte för att det ringde ofta men det hände att någon knäppskalle (Maken säger, trots korrigering, knappskalle) från Indien som ville hjälpa med med min dator. Ha! Jag äger ingen dator så ring inte till mig en gång till!

Vi lyckades ta oss till hemmabyn med hjälp av två tjog riktigt bra svordomar och ett halvt dussin vardagliga. Det tog ungefär dubbelt så länge som det brukade men nu är vi här. I morgon är det ju Kristi Lekamen och det firas stort här. Alla hus i byn är smyckade med björkkvistar och nu i kväll dansar Samson och de två dvärgarna till musiken av ortens kapell. I morgon är det kyrka och sedan en procession genom byn med Prangstangen. Det är en sorts långa stavar som är smyckade med blommor. Småflickorna är oftast klädda i vitt som små brudar och pojkarna i kostym och vit skjorta.

Var rädd om dig!