LYCKAT/MISSLYCKAT

Det misslyckades jag med

KLOCKAN

Kollar klockan, jaha, det är dags. Sätter mig i gästrummet/mitt arbetsrum och väntar. Hmm….? Ingen hör av sig. Aha, har fått ett sms att han blir sen. Så småningom ringer han upp och vi börjar. Toppen! Inga svårigheter med läxan. Vi fortsätter och kämpar vidare med gerundiumets läror på engelska. Han kämpar på och jag kollar i en liten smal bok för 4:75 kr. Den heter ”Ät, Drick, Bli smal”.

Boken måste jag ha fått med mig från mina päron. På engelska heter den ”The Drinking Mans Diet!”. Bara titeln gjorde mig nyfiken. Det visar sig var en svensk översättning av en bok som publicerades 1964!  Jag var visserligen född och i skolan men hade absolut noll koll på diet för att inte tala om dricka och dess konst! För att inte tala om bantning.

Jag kan bara konstatera att båda delarna har ändrats sedan dess. Fast gå på diet är väl inte riktigt min grej. Jag föredrar att säga att jag ändrar mina kostvanor. Dels låter det bättre och dels är det mera sant. Jag har ju faktiskt lagt om kostvanorna och banta gör jag inte. Det verkar så trist, ett salladsblad och två gram skinka utan synligt fett! Vem f-n blir glad av det? Eller två centimeter gurka och tre glas vatten? URK! Jag gillar både gurka och vatten men…..

I vilket fall som helst hade vi, (läs: jag) bjudit in lite vänner på middag i helgen. Förr i tiden tyckte jag att det var lättare att bjuda in alla på en gång och definitivt inte inte hinna prata och umgås med alla. Men sedan var det gjort. Numera föredrar jag mindre antal gäster så man man hinner umgås och prata.

Fyra till sex gäster är jättebra och alla kan sorla och diskutera.

Tre-rätters meny var given. Det vill säga, allra först en välkomstdrink. Du kan säkert gissa vad det var! Bubbel så klart.

Middags-temat var svensk söndag så först blev det lax med färskost med sallad i tunnbrödsrullar. Mycket uppskattat och samtalet flöt på. Det var två par som lärde känna varandra, ett svenskt och ett österrikiskt.

Huvudrätten var slottsstek, potatis, gräddsås, pressgurka och rödbetor.

Jag förberedde och lagade köttet och skalade potatis, saltade gurka och skar upp rödbetor.

Sedan skulle jag göra efterrätten. Kyss Karlson! (Tack Roma, nu vet jag!) jag gjorde precis som det stod i receptet och det blev en grynig massa som visserligen smakade gott men inte var att serveras till gäster! HJÄLP!

Tack och lov har jag en massa barn! Monkicka ringde för att kollat läget och talade genast om att jag hade i frysens gömmor en ”chocolate fudge orange”. Det hade jag sedan länge glömt! Men jag hittade den och desserten var räddad! Tack Monkicka!

Det blev en trevlig kväll med trevliga vänner och, hoppas jag, god mat!

Var rädd om dig!