KNASBOLL

Ibland undrar jag om jag överhuvudtaget har förståndet kvar och i så fall var sjutton är det när det behövs?? Kan förståndet ta semester och sticka till Timbuktu? I så fall ska jag dit och hämta hem mitt!

Maken är medlem i en klubb, näst störst i världen, som enbart jobbar för barn. En gång per år arrangeras en resa för medlemmar och partners. Brukar vara kul, intressant och gott! Javisst vi åker med sa jag i vintras och gladde mig åt att få återse Graz. Jag har varit där men fick en dubbelsidig ögoninflammation och såg inget alls av det fina!  Jag vet att vi var på ett slott och de hade albino påfåglar och sedan var det ju klocktornet och så vidare. Det vet jag för Maken fotograferade flitigt. Men nu jädrar skulle jag se allt själv!

Problemet var ju bara ett litet, vi skulle till Kärnten och inte till Steiermarkt!

Som de flesta firade vi morsdag i söndags och jag fick två presenter, flaggstången ska bli vitmålad och en liten handfläkt med orden ”I am hot” på! Fast nu är jag säker på att jag får en kartbok över Österrike till födelsedagen!

Helt oönskat dyker ett minne upp. Jag som trodde att det hade helt och hållet drunknat!

Första terminen på college i Chicago. Jag hade ett eget rum vilket var ovanligt. Alla så kallade ”freshman” måste bo på colleget. Det fanns stora sällskapsrum, kök och tvättstuga. Jaha, här var en idiot som aldrig någonsin hade sett en tvättmaskin! Ja det är klart att du fattar redan. Jag tvättade allt i tvättkorgen, jeans, den röda stickade tröjan och de beiga byxorna! På 90 grader!  För då måste det jätte rent! Det blev det säkert, ingen aning för allt krympte till Barbie storlek! Och det var lite rosa om jag så säger.

För att inte tala om, när tar dessa ovälkomna minnen slut?? Jo, jag kom alltså från många år i varma syd Asien till djupfrysta Chicago. Vinterstövlar inköptes och kappa men inte ens kära storasyster andades om att man bör ha strumpor också! Snacka om skavsår!

Fast jag är inte ensam i klubben! Jag kan berätta att när jag låg på sjukhuset innan twillsen skulle födas kom Maken och hälsade på. Jag var inte bara sur utan arg och grinig också. Var har du varit? Jag har väntat i timmar! Kom ihåg, mobiler fanns inte då.  Jamen lirkade Maken. Det tar så lång tid med bussarna. Var f.n är bilen fräste jag? Han hade glömt att han hade bilen på jobbet och tagit buss istället! 🤦‍♀️😂 Det var en mycket stressig period och det näst värsta året i mitt liv. Fast jag kan fortfarande flina, lite elakt det erkänns, när Maken kom till sjukhuset och hade två olika skor på sig!

Återigen tackar jag för alla tankar, rader och samtal. Det gör verkligen skillnad. 🙏🙏

LEJONPYRET har fått komma hem. Hastigt och lustigt på 70de dagen blev han utskriven från intensiven. Han har mycket att komma ihåg och måste träna tillbaka muskler och mycket mer. Vi är jätteglada att han är hemma och förtvivlade att ingen vet hur han ska fixas. Men nu är det all världens olika terapier som gäller och i bästa fall kan jag hälsa på imorgon. Håll tummarna!

Var rädd om dig!